ÄR JAG ETT FREAK?
Jag slår mig ofta för bröstet när det kommer till min personliga hygien. Jag är liksom stolt över att vara en ”ren person”. Jag rengör, peelar, återfuktar, putsar, polerar och trimmar. Det är ett jävla sjå med det där, vill jag lova. Och det tar tid. Men av någon anledning är det värt det, för det är viktigt för mig att min omgivning ska uppfatta mig som ren. Lukta gott. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men något säger mig att det finns kopplingar till min uppväxt och att växa upp i en arbetarklassfamilj. Min spaning är att eftersom det inte fanns utrymme för så många statusmarkörer i form av flotta möbler och dyra bilar blev det istället väldigt viktigt att både hemmet och människorna däri skulle vara något så djävulskt hela och rena. Visst finns det något där? För hur många rikingar har man inte varit hemma hos där man verkligen unnar sig lite skit i hörnen?
Nåväl, det var inte tänkt att det skulle bli en banal terapisession av det här. Jag ville bara påvisa hur otroligt viktig renlighet är i mitt liv och hur märkligt det därför är att jag aldrig tvättar mina ben. Jag fattar, det är såklart ingen big deal, men jag tvättar verkligen aldrig mina ben. Aldrig. Visst, det händer att jag jobbar loss med en body scrub över precis hela hudkostymen, men det är så försvinnande sällan att jag inte ens kommer ihåg när det hände sist. Mitt senaste minne av att tvätta benen var när jag skulle göra en sådan där förberedande antibakteriell tvätt innan min ryggoperation i somras och då gjorde jag ju det för att jag verkligen var tvungen. Sedan dess? Exakt noll bentvättar.
Är jag ensam i det här? Är det bara jag som är nitisk i min tvagning, men tvärt slutar tvåla in där rumpan blir lår? Är jag bara faux ren? Är jag rentav snuskig? ÄR JAG ETT FREAK?
En mallgroda med otroligt ren hud, men med Sveriges lortigaste lår?
